Äntligen fredag! A har jobbat hemifrån och jag har bland annat arbetat vidare på mitt studieprojekt. Det bästa med fredagar är att det alltid innebär fredagsmys här hemma. Det är då vi skämmer bort oss lite extra. För tillfället i sin enklaste form, men snart (i huset) blir det nya rutiner med napolitanska surdegspizzor i Ooni-ugn till huvudrätt, följt av glassfest till efterrätt (I call it vardagslyx!). A gör alltid världens godaste glass som påminner om italiensk gelato. Ikväll har vi dock andra planer. Vi ska på familjemiddag där det står thaibuffé på menyn för hela slanten.

Ännu en vecka har passerat. Man säger alltid att det går fort, fortare än den förra, och sedan fortare än den. Och  veckorna är så otroligt innehållsfyllda – både på jobbet och hemma. Den här veckan har jag till exempel skapat och färdigställt ett projekt i Premiere Pro till ett internationellt företag. Jag har även haft två seminarium, där jag dels presenterade mitt (sista!) pedagogiska projekt, dels fick ta del av massa bra tips på hur jag skulle kunna utveckla våra lärmiljöer på jobbet.

Under veckan har jag haft tankar kring att tända en massa ljus, krypa ner i tofflorna och under en filt (vår lägenhet är ju iskall), och designa min alldeles egna webbshop. Hösten är verkligen en favoritperiod för mig och jag kommer nog aldrig kunna sluta tjata om det. Det känns så uppfriskande för det är nog den enda årstiden på året (kanske tillsammans med vintern) som får mig att känna mig extra motiverad till i stort sett ALLT. Det är en årstid där jag sällan känner mig vilsen, och där jag ofta vill göra en (livs)förändring. Jag vill resa, gå på utflykt, läsa böcker, ha filmmaraton, pyssla om hemma (gjorde ju nyligen om i sovrummet), baka och titta på serier – bara för att nämna några exempel. Jag är otroligt taggad på att producera och det är nog det som jag kommer ägna mig åt en hel del framöver.

Den senaste veckan har jag:

• Skrivit mitt sista(!) pedagogiska (spel)projekt för terminen. Det fick bli ett ytterligare textäventyr. Har även jobbat på min masteruppsats och två andra inlämningsuppgifter.
• Skapat en sida för alla tjänster som jag erbjuder från och med nu. Ni läste rätt, jag är tillbaka! Tryck här för att se den nya sidan.
• Pysslat ihop en produkt guide i Photoshop.
• Uppdaterat min portfolio.
• Börjat organisera webbmaterial i mappar.
• Sökt några frilans-jobb – för inget annat syfte än att utmana mig själv mer på mina “lediga” dagar.

Ibland känns det som att jag “jobbar” från morgon till kväll. Är jag inte på mitt faktiska jobb, så drunknar ögonen i forskningsartiklar eller kurslitteratur. Och har jag lite fritid så letar jag efter inspiration till lägenheten, till min garderob, till bloggen och till min (pedagogiska) Instagram. Jag letar också efter nya intressen, nya hobbyn, ny kunskap, nya utbildningar, någon ny sysselsättning och nya idéer till min yrkespraktik. Allt sker dessutom parallellt, så jag börjar någonstans och gör lite av allt på en och samma gång. Hittills har det fungerat rätt bra faktiskt, även om det kan kännas lite stressigt ibland. Jag kan erkänna att jag har varit väldigt duktig på att sysselsätta mig själv på sistone. Kanske lite för duktig, för jag är i stort sett ALDRIG “ledig”.

Men! På sistone har jag faktiskt ägnat mig åt något vettigt. Eller ja, allt jag gör känns vettigt på ett eller annat sätt, men… det här känns extra vettigt…? Jag har nämligen skapat/programmerat två digitala spel – båda med hjälp av enklare (block)programmering. Det första spelet är ett digitalt memory, där målgruppen är flerspråkiga barn/elever. När spelaren vänder på ena kortet så läser berättarrösten upp ordet på svenska, och när spelaren hittar det matchande kortet så läser berättarrösten upp ordet på modersmålet. Hittills har jag fokuserat på svenska och arabiska ord, men tanken är att utöka spelet så småningom till att innefatta samtliga språk i barngruppen. Jag kan bara några få ord på arabiska, så det är tur att jag har en kollega som kunde hjälpa mig att översätta orden. Barnen fick testa spelet i tisdags och det var verkligen ett vinnande koncept. Jag måste bara hitta ett sätt att lösa en återkommande bugg på – sedan är allt på plats.

Det andra spelet är ett textäventyr. Jag fick inspiration från ett spel som min lärare visade på seminariet i måndags, och bestämde mig för att skapa ett liknande spel. Jag utgick från samma berättelse, men jag photoshopade bilder som kunde ge barnen möjlighet att få en bättre förståelse för innehållet. Bilderna kunde konkretisera innehållet i berättelsen, som i sin tur kunde bidra till samtal. Jag spelade och dramatiserade spelet i tisdags och det var riktigt kul! Känner att jag vågar mig på att skapa fler textäventyr nu som kan fånga och utveckla barnens intresse för texter. Det får bli en av flera uppdrag som jag ger mig på i helgen.

På sistone har jag flera gånger tänkt att jag kanske borde börja koda hemsidor och bloggdesigner igen. Jag la ju ner min verksamhet för några år sedan, men ibland kliar det verkligen i fingrarna efter att få skapa för webben igen. WordPress är ju dessutom en helt annan värld (till skillnad från blogg.se), med så mycket frihet.

Men jag ska vara ärlig: jag blir lite nervös av tanken, även om jag tror att jag helt enkelt behöver få tummen ur och köra igång igen. Det gick ju så bra sist. Den här gången vill jag dock sätta upp nya, högre mål för mig själv. Jag vill kunna se en tydlig utveckling hos mig själv. Och det kanske bloggen kan hjälpa till med.

Nej men hörni. Var börjar jag? Snart är det 13 år sedan jag skrev mitt första (dokumenterade) blogginlägg och det är strax över 2 år sedan som jag skrev mitt, vad jag trodde var, sista blogginlägg. Det har hänt så, SÅ mycket sedan dess. Jag har lärt mig otroligt mycket om mig själv och utvecklats mer än vad jag någonsin hade trott att jag skulle göra på så kort tid. Men såklart, när vardagen flyter på så är det svårt att se hur mycket man har förändrats längs vägen.

Hur som helst känner jag mig redo för en ny start. Jag tror att det är just det som jag är ganska duktig på: att börja om. Eller åtminstone känna att jag börjar om, även om det inte är ett tomt blad som jag utgår ifrån den här gången. Det är ju trots allt inte mitt första inlägg som jag skriver, men det är det första inlägget i min “nya identitet” – eller rättare sagt: där jag befinner mig just nu i livet.

Jag har arbetat stenhårt för att få tillbaka alla inlägg, bilder, kategorier etc från min tidigare blogg (2016-2022). Det var verkligen inte lätt. Vissa bilder saknas fortfarande, även om det inte är särskilt många. Jag har dessutom återskapat samtliga inlägg från blogg.se och samlat dem här. Allt skulle finnas på ett och samma ställe, tyckte min perfektionist-hjärna. Även om det var kämpigt och tog många arbetstimmar, dagar och veckor… så känner jag mig glad och nöjd över att det är avklarat. Det äldre arkivet är dock lösenordsskyddat. Och vi får se hur mycket av mitt liv som jag kommer att dela här – jag har trots allt inte bestämt mig ännu.

Och hörni, herregud vilken tankeställare jag fick när jag läste igenom mina gamla blogginlägg. Många inlägg bidrog till skratt (“Hur kunde jag tänka såhär?! Hur kunde jag publicera det här?!). Andra inlägg fick mig att inse vilka konstiga uppfattningar som jag har haft om vissa saker genom åren. Men framför allt tyckte jag att jag såg en person i sorg. En person som kände sig vilsen, arg och ensam. En person som trodde sig veta mycket om allt, fast egentligen var det inte alls så. Det var minst sagt en känslomässig resa som jag gjorde när jag gick igenom inläggen. Det kändes som att jag gick tillbaka in i den personen som jag var när jag skrev inläggen, och jag kunde “känna” den sorg som jag var i då. Även om det var en tuff resa så upplever jag att det blev som en tankeställare för hur långt jag har kommit i livet. Som person alltså.

Det känns på något sätt befriande att få skriva av mig mina livshändelser igen. Och kanske även givande på något sätt att få blicka tillbaka ibland och se vilka hinder som jag har övervunnit i livet.