Man kan formatera text på olika sätt i HTML.

• <b> – Fet text. Används för att göra texten fet. Det ger ingen ytterligare semantisk betydelse till texten utan ändrar bara dess visuella presentation till fetstil.
• <strong> – Viktig text. Används för att markera text som är extra viktig eller starkt betonad. Visuellt visas den ofta som fetstil. Det ger en semantisk betydelse till texten för att markera dess vikt.
• <i> – Kursiv text. Används för att göra texten kursiv. Liksom <b> ger det ingen ytterligare semantisk betydelse utan ändrar bara textens visuella presentation till kursiv stil.
• <em> – Betonad text. Används för att markera texten som betonad eller viktig. Det kan tolkas av webbläsare för att visa texten kursivt som standard, men dess huvudsyfte är att ange betydelse snarare än visuell presentation.
• <mark> – Markerad text. Används för att markera text som har en särskild betydelse eller ska sticka ut. Visuellt visas det vanligtvis med en bakgrundsfärg, som att markera text på en papperssida.
• <small> – Mindre text. Används för att göra texten mindre. Det reducerar textstorleken för att visa den mindre än den omgivande texten. Det kan vara användbart för att ange undertexter eller mindre viktiga detaljer.
• <del> – Borttagen text. Används för att markera text som har tagits bort eller raderats. Visuellt visas det ofta med en linje genom texten för att indikera att den har tagits bort.
• <ins> – Infogad text. Används för att markera text som har lagts till eller infogats i dokumentet. Visuellt visas det ofta med en understruken stil för att indikera att det är nytt material.
• <sub> – Indextext. Används för att skriva text som ska visas som en subscript (lägre än den omgivande texten). Det är vanligt i kemiska formler eller matematiska ekvationer.
• <sup> – Exponenttext. Används för att skriva text som ska visas som en superscript (högre än den omgivande texten). Det används ofta för att ange fotnoter, matematiska exponenter eller för att skriva ut datum i överordnade format, som 1st eller 2nd.

OBS! Samtliga taggar har även sluttaggar.

Generell fakta om HTML stycken

HTML-elementet <p> definierar ett stycke. Ett stycke börjar alltid på en ny rad. Webbläsaren lägger automatiskt till lite mellanrum (en marginal) före och efter ett stycke.

HTML-stycken på webben

Stora/små skärmar samt ändrade fönsterstorlekar påverkar hur HTML-dokumentet visas. Webbläsaren kommer även automatiskt ta bort extra mellanslag och rader när sidan visas. Detta gäller även för radbrytningar som skrivs inom taggen <p>. Denna dikt kommer till exempel att visas på en enda rad:

<p>
  My Bonnie lies over the ocean.

  My Bonnie lies over the sea.

  My Bonnie lies over the ocean.

  Oh, bring back my Bonnie to me.
</p>

För att visa texten såsom den är skriven kan man använda sig av HTML-elementet <pre>, som definierar förformaterad text. Texten inuti en <pre>-tagg visas med ett fixed-width* typsnitt (vanligtvis Courier), som bevarar både mellanslag och radbrytningar.

* “Fixed-width font” refererar till en typsnittsstil där varje tecken har samma breda utrymme, oavsett tecknets faktiska bredd. Varje tecken tar upp lika mycket horisontellt utrymme, vilket skapar en jämn och konstant bredd för varje tecken.

Horisontella linjer

Taggen <hr> definierar en tematisk brytning på en HTML-sida och visas oftast som en horisontell linje. Elementet <hr> används för att separera innehåll (eller definiera en förändring) på en HTML-sida. Exempel:

<h1>Detta är rubrik 1</h1>
<p>Detta är lite text.</p>
<hr>
<h2>Detta är rubrik 2</h2>
<p>Detta är annan text.</p>
<hr>

Taggen <hr> är en tom (empty) tagg, vilket innebär att den inte har någon sluttagg.

Radbrytningar i HTML

HTML-elementet <br> definierar en radbrytning. Använd <br> om du vill göra en radbrytning (en ny rad) utan att skapa ett nytt stycke. Taggen <br> är en tom (empty) tagg, vilket innebär att den inte har någon sluttagg.

Använd HTML-taggen <pre> </pre> för att skriva kod precis som den har skrivits i HTML-koden. <pre>-taggen bevarar både mellanslag och radbrytningar, vilket <p> inte gör). Exempel:

<pre>
  Detta är exempeltext1.

  Detta är exempeltext2.

  Detta är exempeltext3.

  Detta är exempeltext4.
</pre>

HTML-rubriker (headings) är titlar eller undertitlar som du vill visa på en webbsida. HTML-rubriker definieras med taggarna <h1> till <h6> (alltså h1, h2, h3, h4, h5 och h6). <h1> definierar den mest betydelsefulla rubriken. <h6> definierar den minst betydelsefulla rubriken. Exempel:

<h1>Rubrik 1</h1>
<h2>Rubrik 2</h2>
<h3>Rubrik 3</h3>
<h4>Rubrik 4</h4>
<h5>Rubrik 5</h5>
<h6>Rubrik 6</h6>

Sökmotorer använder rubriker för att indexera strukturen och innehållet på dina webbsidor. Användare brukar snabbt skumma igenom en sida genom dess rubriker. Därför är det viktigt att använda rubriker för att visa dokumentets struktur. <h1>-rubriker bör användas för huvudrubriker, följt av <h2>-rubriker, sedan mindre viktiga <h3>, och så vidare. Använd HTML-rubriker endast för rubriker. Använd inte rubriker för att göra texten STOR eller fet.

Varje HTML-rubrik har en förinställd storlek. Du kan dock ange storleken för vilken rubrik som helst med attributet “style” genom att använda CSS-egenskapen “font-size”:

<h1 style="font-size:60px;">Rubrik 1</h1>

HTML-attribut ger ytterligare information om HTML-element. Alla HTML-element kan ha attribut. Attribut anges alltid i starttaggen och kommer vanligtvis i namn/värde-par som: name=”value”. HTML-standarden kräver inte citattecken runt attributvärden, dock rekommenderar W3C citattecken i HTML. Ibland måste du använda citattecken, till exempel när värdet innehåller ett mellanslag. Dubbla citattecken runt attributvärden är det vanligaste i HTML, men enkla citattecken kan också användas. I vissa situationer, när attributvärdet i sig innehåller dubbla citattecken, är det nödvändigt att använda enkla citattecken. Till exempel:

<p title='John "ShotGun" Nelson'>

eller tvärtom:

<p title="John 'ShotGun' Nelson">

Några exempel på attribut är:

href

• Taggen <a> definierar en hyperlänk. Attributet href specificerar webbadressen (URL) för den sida som länken leder till. Exempel:

<a href="https://www.länkentilldinsida.se">Den synliga texten som användaren ska klicka på för att komma till sidan som du har angivit</a>

src

• Taggen <img> används för att bädda in en bild på en HTML-sida. Attributet src specificerar sökvägen till den bild som ska visas. Exempel:

<img src="img_girl.jpg">

Det finns två sätt att ange webbadressen (URL) i src-attributet:

1. Absolut URL – Länkar till en extern bild som är hostad på en annan webbplats. Exempel: src=”https://www.w3schools.com/images/img_girl.jpg”. Externa bilder kan dock ha upphovsrätt. Om du inte har tillstånd att använda dem kan du bryta mot upphovsrättslagarna. Dessutom har du ingen kontroll över externa bilder; de kan plötsligt tas bort eller ändras.
2. Relativ URL – Länkar till en bild som är hostad på webbplatsen. Här inkluderar inte URL:en domännamnet. Om URL:en börjar utan snedstreck kommer den vara relativ till den aktuella sidan. Exempel: src=”img_girl.jpg”. Om URL:en börjar med ett snedstreck kommer den vara relativ till domänen. Exempel: src=”/images/img_girl.jpg”. Med andra ord: om du har en bild med sökvägen “/images/img_girl.jpg” och den används i koden på din index.html-sida, kommer webbläsaren att tolka det som att den ska leta efter bilden från roten av domänen. Så om din webbplats är www.example.com, kommer den att leta efter bilden på www.example.com/images/img_girl.jpg. Men om du har en relativ sökväg utan ett snedstreck i början, som “images/img_girl.jpg”, kommer webbläsaren att leta efter bilden relativt till den aktuella sidan. Så om du är på www.example.com/mypage.html, kommer den att leta efter bilden på www.example.com/mypage.html/images/img_girl.jpg.

Det är nästan alltid bäst att använda relativa URL:er. De kommer inte att sluta fungera om du ändrar domän.

width och height

Taggen <img> bör också innehålla attributen width och height, som specificerar bredd och höjd på bilden (i pixlar):

<img src="img_girl.jpg" width="500" height="600">

alt

Det obligatoriska alt-attributet för taggen <img> specificerar en alternativ text för en bild om bilden av någon anledning inte kan visas. Det kan exempelvis bero på en långsam anslutning, ett fel i src-attributet eller om användaren använder en skärmläsare.

<img src="img_girl.jpg" alt="Girl with a jacket">

style

Attributet style används för att lägga till stilar till ett element, såsom färg, typsnitt, storlek osv. Exempel:

<p style="color:red;">Detta är ett stycke med röd text</p>

lang

Du bör alltid inkludera attributet lang inuti <html>-taggen för att deklarera språket på webbsidan. Detta är avsett att hjälpa sökmotorer och webbläsare. Följande exempel specifierar svenska som språk:

<!DOCTYPE html>
<html lang="sv">
<body>
...
</body>
</html>

Landkoder kan också läggas till i språkkoden i lang-attributet. Så, de första två tecknen definierar språket på HTML-sidan, och de sista två tecknen definierar landet (t.ex. en-US).

title

Attributet title definierar extra information om ett element. Värdet av title-attributet kommer att visas när du sveper muspekaren över elementet:

<p title="Detta kommer att visas när man sveper muspekaren över elementet">Detta är ett stycke</p>

Några exempel på situationer där det kan vara lämpligt att använda title-attributet:

1. Länkar (a-taggar): Använd title för att ge en kort beskrivning av länkens syfte eller mål. Det kan vara användbart för att informera användaren om var länken kommer att leda dem.
2. Formulärinmatningselement: Använd title för att ge användaren extra information om hur ett formulärfält ska fyllas i eller vilken typ av information som förväntas.
3. Övriga element: I allmänhet kan du använda title för att tillhandahålla extra information om andra HTML-element där en kort förklaring kan vara användbar för användaren.

Titelattributet (och alla andra attribut) kan skrivas med versaler eller gemener, som titel eller TITLE. Dock rekommenderar W3C små bokstäver för attribut i HTML.

Generell fakta om HTML-element

Ett HTML-element definieras av en starttagg, ett innehåll och en sluttagg. HTML-elementet omfattar allt från starttaggen till sluttaggen:

<taggnamn>Innehållet placeras här...</taggnamn>

Två exempel på HTML-element är:

<h1>Min första rubrik</h1>
<p>Mitt första stycke</p>

Nested HTML Elements

HTML-element kan vara “nested”. Det innebär att ett HTML-element kan innehålla andra HTML-element. Alla HTML-dokument innehåller nested elements. Till exempel kan en <body>-tagg innehålla en <div>-tagg, och den <div>-taggen kan i sin tur innehålla andra taggar som <p>, <img>, osv.

I följande exempel ingår fyra HTML-element (<html>, <body>, <h1> och <p>):

<!DOCTYPE html>
<html>
<body>

<h1>Min första rubrik</h1>
<p>Mitt första stycke</p>

</body>
</html>

HTML-elementet <html> är rotelementet och det definierar hela HTML-dokumentet. Den har en starttagg <html> och en sluttagg </html>. Inuti <html>-elementet finns ett <body>-element:

<body>

<h1>Min första rubrik</h1>
<p>Mitt första stycke</p>

</body>

HTML-elementet <body> definierar dokumentets “kropp”. Den har en starttagg <body> och en sluttagg </body>. Inuti <body>-elementet finns två andra element: <h1> och <p>:

<h1>Min första rubrik</h1>
<p>Mitt första stycke</p>

HTML-elementet <h1> definierar en rubrik (heading). Den har en starttagg <h1> och en sluttagg </h1>:

<h1>Min första rubrik</h1>

HTML-elementet <p> definierar ett stycke (paragraph). Den har en starttagg <p> och en sluttagg </p>:

<p>Mitt första stycke</p>

Vissa HTML-element kommer att visas korrekt även om du glömmer sluttaggen. Dock bör du aldrig förlita dig på det eftersom det uppstå fel när webbsidan ska läsas/visas.

Tomma HTML-element

HTML-element utan innehåll kallas tomma element (empty elements). Tomma element har ingen sluttagg! I exemplet nedan definierar taggen <br> en radbrytning och är ett tomt element utan en sluttagg:

<p>Detta är ett <br> stycke med en radbrytning.</p>

HTML är inte skiftlägeskänsligt!

HTML-taggar är inte skiftlägeskänsliga, vilket innebär att <P> betyder samma sak som <p>. HTML-standarden kräver inte små bokstäver för taggar, men W3C rekommenderar små bokstäver i HTML. I andra dokumenttyper som XHTML är små bokstäver dock ett krav.

HTML <style>-attributet används för att lägga till stilar till ett element, såsom färg, font, storlek etc. Koden ser då ut såhär:

<tagname style="property:value;">

Property är en CSS-egenskap. Value är ett CSS-värde.

Bakgrundsfärg (background color)

Här är ett exempel med background-color (som är en CSS-property):

<h1 style="background-color:powderblue;">Detta är en rubrik</h1>

Textfärg (text color)

Ett annat exempel är textfärg, som anges av color:

<h1 style="color:blue;">Detta är en rubrik</h1>

Typsnitt (fonts)

Font-family anger typsnittsval:

<h1 style="font-family:verdana;">Detta är en rubrik</h1>

Typsnittsstorlek/grad (font-size)

Font-size anger typsnittsstorlek:

<h1 style="font-size:300%;">Detta är en rubrik</h1>

I CSS används vanligtvis 100% som standardstorleken för text. Att ange “font-size: 100%;” skulle hålla textens storlek på dess normala storlek enligt det ursprungliga fontstorleksarvet. Font-size: 300% betyder att textens storlek är 300% av den normala storleken. Med andra ord kommer texten att vara tre gånger större än standardstorleken.

Textjustering

Text-align anger den horisontella textjusteringen för ett HTML-element:

<h1 style="text-align:center;">Detta är en centrerad rubrik</h1>

Här kan man välja mellan följande values:

• left – justerar texten till vänster
• right – justerar texten till höger
• center – centrerar texten
• justify – sträcker ut raderna så att varje rad har lika bredd (som i tidningar och tidskrifter)
• initial – återställer egenskapen till dess standardvärde
• inherit (ärva) – ärver egenskapen från sitt föräldraelement

Tips: Ibland kan du vilja återställa en egenskap till dess standardvärde*, speciellt om du har ändrat den på ett annat ställe i koden. Genom att använda initial återställer du egenskapen till dess ursprungliga standardvärde.

Om du vill att ett element ska ärva en egenskap från dess föräldreelement kan du använda inherit. Till exempel, om förälderaelementet har en specifik textfärg och du vill att dess barn ska ha samma färg, kan du använda color: inherit; för att barnets text ska ärva förälderns textfärg. Om du ändrar förälderelementets färg i framtiden kommer barnet automatiskt att anpassa sig till den nya färgen om du använder inherit. Detta kan spara tid och möjliggöra enklare underhåll av din kod.

* Standardvärde. Standardvärdet för initial varierar beroende på egenskapen det används för. Generellt sett återställer initial en egenskap till dess ursprungliga standardvärde enligt specifikationen för den egenskapen. Exempelvis för color är standardvärdet ofta för text vanligtvis svart (#000000). På motsvarande sätt är det ofta 16px för font-size. Men för att vara helt säker på det specifika standardvärdet för en egenskap, är det bäst att titta på dokumentationen för det aktuella HTML-elementet eller CSS-egenskapen.

Oj så mycket som har hänt sedan sist. Vi har rest och ska resa inom kort igen till ett annat land (USA). Dessutom planerar vi inför en tredje resa (till Japan) efter A’s önskemål. Ja.. Ni hör ju. Den nya perioden är kommen – vi är inne i en reseperiod. Om det är någon som sitter på några bra Japan-tips så får ni gärna dela med er!

I vår, eller rättare sagt från och med nästa vecka, väntar nya spännande utmaningar. Jag har blivit antagen till fyra kurser, om totalt 37.5 HP. Det ska bli riktigt kul och jag ser verkligen fram emot att få tänka annat än förskola/skola, undervisning och pedagogik/didaktik ett tag. Nu blir det istället fokus på CSS, interaktionsdesign, typsnitt, grafiska verktyg, användargränssnitt m.m. Tjoho!

Vardagsrummet börjar bli färdigt! Bröstlister, ett svart antennuttag och fog i taket är det enda som återstår. Även övriga rum är så gott som färdigrenoverade. Bara detaljarbete kvar. På sistone har vi (egentligen mest A) hängt en hel del i kontoret där det har byggts platsbyggda garderober och ett inbyggt skrivbord. På skrivbordet ska våra datorskärmar stå – själva datorerna har vi avsatt plats för längst ner i en av garderoberna. Så småningom ska vi även byta ut skärmarna för att få till ett mer enhetligt och symmetriskt utseende.

Kontoret är så otroligt snyggt och mysigt nu! Vi är ett riktigt bra team jag och A – medan jag designar husets alla rum så förfinar, förbättrar och realiserar A samtliga idéer. Jag blir alltid lika imponerad över hans tålamod när han stöter på motgångar. Min civilis!

Photoshop har länge varit många människors (och mitt) främsta verktyg för bildredigering. Men jag måste ändå säga att lanseringen av generativ fyllning* har varit något skrämmande. Varför? Jo, mest för att det inte kräver många timmars självstudier i Photoshop för att man ska åstadkomma stort. Samtidigt är generativ fyllning Adobes gåva till oss alla som har kämpat med bland annat klonverktyget i alla år. Tänk så många timmar man kan spara nu med AI! Speciellt om man arbetar med fotomanipulation. Där är det nästan lite sorgligt tycker jag, för det är ett konstverk värt att hyllas för mer än ett enkelt knapptryck.

Jag menar, titta bara på bilden ovan. Den ursprungliga bilden är tagen på Korfu i somras. På 30 sekunder hade generativ fyllning utvidgat bilden – och inte en kotte hade kunnat ana att den vidgade bilden inte är realistisk! Med det sagt tror jag att man både ska producera och konsumera med försiktighet. 

Generativ-fyllning beskrivs på Adobe’s hemsida som ett “verktyg som drivs av Adobe Firefly och gör det möjligt att lägga till och ta bort innehåll från bilder på ett icke-förstörande sätt med enkla textprompter för att uppnå realistiska resultat.”.